Henry Lehtonen: Bokföraren, alla folks profet

Henry Lehtonens dikter ur Bokföraren, alla folks profet

1

Gjorde bokföringen för en bilaffär:

skrynkliga kvitton, obefintliga kvitton,

privata utgifter,

ogiltiga utgifter,

Reskontran som inte stämde, för det ena eller andra.

En osynlig hand kramar min hjärna

Solen gassar in genom kontorsfönstret

Känner min egen fotsvett.

Det här är vad jag gör,

troligtvis älskar jag inte mig själv

2

Skrev brev till en kund:

… aktiebolag ska inte ha kontantkassa, riskerna är stora …

Skatteverket kan tolka det som dold dividend …

Vänligen sänd de återstående verifikaten till vårt kontor

tillsammans med nästa månads bokförings material

Högaktningsfullt

Henry Lehtonen

bokförare

3

På morgonen när jag trampade till jobbet

mötte jag en kille som liknade Jesus

på en svajig Crescent,

och skägget i ett sorgligt skick.

Jesus väckte ingenting i mig,

mitt arbete urvattnar känslorna.

4

Jag bokförde för en lunchrestaurang.

Papperen doftade fiskpinne och

citron.

Min fysiklärares krokiga finger:

”Ingenting blev det ju av dig.

Det visste jag för femton år sen.

Sånt ser man genast

Om man vet vad man ska titta efter.”

Jag hoppade till.

Jag hade inte sovit

Inte fått en blund i mina kritiska diktatorsögon.

Fingret var sanningen, som treenigheten och fotosyntesen.

Jag är ingenting.

Vilken lättnad.

5

Bokförde för en möbelaffär.

Verifikaten var i klanderfri ordning,

prydliga.

Solen sken, fåglarna sjöng.

Gondoljärernas hår fladdrade i den lätta vinden.

Änglar hosiannade runt med palmblad i händerna.

Lätt, avspänt, underbart …

Jag älskar dig, o härliga möbelhandlare,

älskar älskar älskar, älskar dig så,

för du är så pedantisk och fin.

6

Jag bokförde för en affär för damunderkläder.

Cirka 90 flärdfulla verifikat i månaden,

normalt ett jobb på knappa två timmar.

Kära älskade flickebarn,

min storögda och vackra fruga ringde

och bad mig köpa mjölk och bröd

och kronärtskocka, fast utan kocka …

Strumpebanden och ett par korsetträkningar blev obokförda.

Så går det ofta när du ringer.

Jag förirrar mig.

Jag älskar att du är olydig,

och inte frågar mig om råd

och om jag ger ett utan att du frågat blir du arg.

Försöker uthärda ditt sätt att lämna sakerna där du senast höll i dem,

ditt sätt att släpa hem en massa obegripligt skräp.

Beundrar hur du filar dina naglar

och ändå lyckas hänga med i vad dom gör på teve

bättre än jag.

Jag tycker det är fantastiskt

att dina idealmän är Sean Connery och Markku Into.

Men framför allt älskar jag

att du inte vill att jag bestämmer.

På så sätt har du har frälst mig

för jag

är inte född att leda någon

någonstanssomhelst.

7

Jag bokförde för en pizzeria.

Räkningen på pensionsförsäkringspremien var borta.

Registrerade det.

Telefonen ringde.

En tant från Nylands skattedistrikt ringde:

Utgifter för fastighetskonsortiets inkomstslag

kan inte avdras för privat näringsidkare.

Var det faktiskt till mig, funderade jag.

Gatan fick ny asfalt.

De som hade semester satt i solen på Trätorgets ölterass.

Skattetanten frågade om jag förstod.

Visst, sa jag.

Kalle Anka är en orealistisk figur.

Därför är det lätt att identifiera sig med honom.

95% av människorna

liknar Musse Pigg:

en irriterande självgod jävla gnällspik,

en man gärna skulle sparka.

Själv räknar jag mig inte

till de där återstående fem procenten.

Jag bara jobbar här.

Betalar skatt.

Tänker så lite som möjligt.

Kunde ni inte låta mig vara i fred.

/—/

Profetens syn

Har glömt mig kvar vid åstranden, vid vägkanten,

bläddrat långsamt i tidningarna i väntrummet,

låtit kaffet kallna,

lämnat fimpen rykande i askkoppen.

Springer över åkern in i skogen.

En övergiven tvättmaskin rostar under en tall,

grav för mannen utan skugga.